Ahlgren, När jag var elva visste jag allt

När jag var sex såg jag en myra blåsa omkull. Jag förstod att allt skulle innebära ett visst motstånd. Här finns ett jag som har upplevt mycket. I korta tillbakablickar rullas en historia upp, en historia om att vara en mor, ett barn, en kvinna, en människa. Om att befinna sig på gränsen till ett annat tillstånd: ”När jag var ett fick jag dödsångest”. Emma Ahlgrens lyrik är exakt och ofta överraskande till sin natur. Hon går i dialog med Sylvia Plaths Ariel och hittar ett eget språk i gränslandet mellan det humoristiska och det tragiska, det begränsade och det gränslösa. ”När jag var åtta började jag ljuga. / Det var så enkelt.”