Lutz, Selma

Selma fyller 66 år och är därmed den kvinna i släkten som har levt längst. Som ung fick hon höra om en envis bröstcancer som löper i släktens gener, och uppmanades ta slaget som en stark, ödmjuk och tacksam kvinna något hon rasade emot. I mitten av 90-talet, då genmutation BRCA2 upptäcktes, genomgick Selma en preventiv operation. Selmas 66:e födelsedag skulle firas med ett dopp i havet, en fest för cellerna, men nu har hon inte lust. Dagen verkar plötsligt oändlig. Dottern Olga bär inte pa genen. Över sommaren åker hon till Norge för att vandra. Hon sänder vykort till Selma, men stänger av mobilen. Då Selma inte kan nå Olga börjar frågorna pressa sig fram. Har Selmas önskan att skydda sin dotter från familjens historia haft motsatt verkan? En bok om de val vi gör för varandra, både när vi talar och tiger. Om att leva i dödens skugga, och om att ta sitt öde i egna händer. Ömsint, rasande, kroppsligt och klart skriver Hannah Lutz om Selmas förnimmelser i en åldrande, opålitlig kropp. Om sex - både att upptäcka lusten som ung och sedan utforska den med män och kvinnor. Om att äta, och att simma, och att finnas till. Ljus, bakelser, värme, vänlighet, blod, regn, lukter - texten påminner om Virginia Woolf i sin förmåga att flyta i tiden och mellan människors medvetanden.