Dahlbäck, Sjunga-i-världen – en fenomenologisk betraktelse över sångarens inre arbete

"I avhandlingen studerar jag fenomenologiskt sångarens inre arbete och det som föregår rösten. I min forskning har jag utgått ifrån min erfarenhet som sångare specialiserad på tidig musik och genrens typiskt intima konsert- och repetitionsatmosfär. Jag har studerat det inre arbetet genom enheten kropp–andning–sinne där jag utgått ifrån enhetens sidor. Sidorna i denna enhet kan inte skiljas ifrån varandra även om enheten kan studeras ifrån olika synvinklar, i denna process framträder enhetens cykliska identitet. Jag har speglat upplevelsetexter från repetitioner och konserter mot fenomenologiska teorier. På detta vis har den i praktiken grundade enheten kropp–andning–sinne närmat sig det teoretiska sjunga-i-världen. Kropp–andning–sinne är fundamentet för sjunga-i-världen, en term utvecklad utgående från den fenomenologiska traditionen genom Heideggers i-världenvaro (in-der-Welt-sein), Merleau-Pontys till-världen-varo (suis à) och under senare år Skôfs och Berndtsons andas-i-världen (breathing-in-the-world). De två förstnämnda diskuterar inte andningen som en faktor i människans kommunikation med omgivningen, medan Irigaray samt Skôf och Berndtson gör det. För sångaren är andning lika essentiellt som kropp och sinne i förståelsen för och framförandet av musik. Från det semiotiska chora (Platon, Kristeva) kan inspiration väckas i sångaren. Med inspirationen skapas mening (le sens, Nancy) som utvecklas genom en inhalation i sångaren. Efter en kort stillhet kan tonen tändas. Då har instrumentet tagit emot den första tonen vilket gör att diafragma aktiveras med ett ”klick” inför tonens ansats. I den korta förfonatoriska förberedelsen stillas instrumentet innan en tonkropp kan tändas. Tonkroppen är delad i rummet och kan skapas under optimala förhållanden i kropp–andning–sinne då sångaren är i och till rummet. Andningen är musikens livskraft i enheten kropp–andning–sinne. I det delade rummet och luften (Irigaray) kan sångaren skapa en vågrörelse av den sammanflätade expansionen och kontraktionen i instrumentet. Andningen inkluderar alla i rummet varför sången är till för alla närvarande. Sinnets betydelse för sjunga-i-världen belyses av hur sångaren är i och till världen, mening skapas och beröring kan ske genom tonkroppen. En inre stillhet i sinnet ger sångaren god koncentration för arbetsprocessen och skapar förutsättningar för närvaro och flow."