Schildt, Ett nytt liv

”Jag beundrade honom så mycket; för den språkliga briljansen och den samtidiga återhållsamheten, för inlevelsen i de mest skilda människoöden, för den högt uppdrivna känsligheten. Och där fanns så mycket jag kunde identifiera mig med; det mörka, psykiskt bräckliga släktarvet och den sociala rotlösheten, känslan av att höra hemma lite överallt och ändå ingenstans.” Så skriver Kjell Westö i sitt förord om Runar Schildt, den författare han ser som sin kanske viktigaste förebild. I den svenska...