Tapaninen, Fågelrum

Jag höll en eld i mina händer, den rymde, tände hemmaskogen och förvandlade skogens träd till förkolnade skulpturer. Vinden blåste över de nedbrunna träden, förde med sig okända fåglar. Vilda vilsna flyger de utan näste, ingenstans kan de sätta sig och vila, ständigt måste de vara i rörelse för att inte minnas, för att inte återvända. Mitt huvud är det som fåglarna korsar, utan svårighet flyger de genom pannan, öronen, nacken och näsan. Så gör de mitt huvud till de hemlösas boning. I Maria...