Löthman, Himlen över Helvetinjärvi

Romanen slår följe med en torparfamilj i mitten av adertonhundratalet, vilken småningom följer den tidiga urbaniseringens strömmar och söker sig till växande industriorter söderut. Epoken bjuder på handfast omstöpning och många prövningar genom ofärdsår, inbördeskrig och Spanska Sjukan. Berättaren är en sjöfarare och öbo som häpnar och fascineras av skogens djup, landets vidd och fastlandsmänskornas seder. En junidag år 1953 lyfter en DC:3a från Mariehamns flygfält. Vinden från Ålands hav ruskar flygplanet när det når trädtopparna, men så stabiliseras färden och en liten pojke kan se ut över de oändliga hav som omger öarna. En stjärnklar februarimorgon år 1905 rycker hästen Pikku-Jussi igång en tungt lastad och fastfrusen släde i Ruovesis djupa skogar. Kusken anar att detta är hans definitiva avsked av familjens torp som tonar bort i kölddiset bakom släden. Borta vid Helvetinjärvis strand har han suktat i väntan på sin brud och nu säger hon att framtiden byggs i söder. Vi skall långt senare återse resenärerna i Karis, där vi från Stationsbackans krön blickar tillbaka över en tid när släkten sökte rotfäste i söder och den nya nationen Finland sökte rotfäste på taigans utkant. En roman med stark verklighetsbakgrund i författarens egen släkt. Himlen över Helvetinjärvi är den första delen i en romantrilogi. ”Hur kommer det sig att öbor och sjöfarare är så särpräglade och när känner jag suget från de finska skogarnas djup?” är teman som leder genom alla tre delar, säger Löthman.