Människan lever sitt liv i olika livsrum. Inom den rättspsykiatriska vården återfinns personer som befinner sig i de yttersta livsrummen. I avhandlingen introduceras det hermeneutiska vårdande samtalet som en möjlighet att möta och komma till tals med den lidande människan. Studiens syfte är att genom en hermeneutisk ansats nå en fördjupad förståelse för vad som är det vårdande i det hermeneutiska vårdande samtalet för människor som befinner sig i ett stort lidande. Glimtar av en ny förståelsehorisont som det vårdande visar sig på småningom i forskningsprocessen. Det som stiger fram är en vårdande gemenskap som innebär att vårdaren ät tillsammans med patienten i gränssituationen där det transcendenta (gränsöverskridande) kan bli synligt. Vidare framträder en gemensam förståelse som betyder att patienten så småningom kan ge sig själv rätten att åter inneha de mänskliga ämbetet. Lidandet öppnar för det universella (som ibland kan ta formen an en gudstro) och den enda vägen till försoning är att för alltid bära skulden och slutligen att finna hopp. Den nya förståelsen har kontextspecifika drag, men öppnar för ett vidare inseende i vad som är det vårdande för den som befinner sig i ett djupt lidande. Den funna kunskapen betraktas utifrån sin universella karaktär som överförbar till andra människör och till andra vårdande kontexter än de som är aktuella i studien.