Löthman, Frihamn

Frihamn är den avslutande romanen i en trilogi och följer Himlen över Helvetinjärvi (2015) samt Stationsbackan och havet (2017). Romanen kan läsas fristående för de finska invandrarna kommer här till en ny värld och en ny tid. Krig och knapphet tar äntligen slut och livet kretsar kring hav och sjöfart. Alla ålänningar berörs av sjöfarten och deras fartyg seglar runt hela jorden. De ser sin hemmahamn som sjöfartens och jordens nav och nu svallar moderniteten in brusande av tekniska, kemiska och kulturella nyheter. Bokens berättarjag, med sina rötter djupt i finska skogar, suger in hela vågsvallet; havet, fisket, rock 'n rollen, den plötsligt tillgängliga spriten från färjorna - samt litteraturen. Men han upplever sig ha lite ”kabelbrott” i de mänskliga kontakterna och går djupt in i berättelsernas världar. Frihamn beskriver de gyllene decennier efter kriget då författaren växte upp och då allting ännu tycktes gå mot det bättre med stora kliv. Inom sjöfarten blev överraskande och ymniga penningflöden möjliga när färjetrafiken inleddes 1959 med synnerligen enkla flytetyg och anläggningar. Det var en Klondyketid när alla slags skorvar sattes i trafik och jungmän om kvällen cyklade upp till bankens nattfack med sedelfyllda plastkassar.