Redan mycket tidigt i den kristna kyrkans historia fanns uppfattningen att Kristus ägt en existens före skapelsen, och att han haft en medlande roll när Gud skapade kosmos. Denna uppfattning bekräftas i 1 Kor 8:6, där Paulus uttryckligen skriver att allt skapades genom honom. I Fil 2:5-11 indikeras att denna uppfattning var erkänd och spridd redan när Paulus förenade sig med den kristna rörelsen. I Q-källan och i de synoptiska evangelierna framställs Kristus i nära förening med visheten. Paulus identifierar inte Kristus med visheten utan applicerar ett antal av vishetens attribut på honom. I senare texter son Joh 1:1-18, 1 Joh 1:1-3 och Heb 1:2-3 beskrivs Kristus som ordet som Gud skapade allt genom. I Hebreerbrevet förekommer inte visheten över huvud taget, utan författaren understryker Kristus som Guds ord. Även Kolosserbrevet tycks luta åt en kristologi över Guds ord, eftersom Kol 1:15-20 anspelar på Genesis 1. Logos framträder även i Lukas evangelium och apostlagärningarna. Logoslinjen bekräftas vidare i Justinus skrifter och i Brevet till Diognetos. Stefan Nordensons studie diskuterar Kristi preexistens i Nya testamentet och ger en bild av den tidiga kristna kyrkans olika sätt att formulera teologin. Författaren hävdar att visheten spelat en viktig roll i ett tidigt skede av kyrkans historia men att logos övertagit dess plats i ett senare skede. I nya testamentet tydliggörs en utvecklingslinje från visheten till logos.