En frambrytande vårdvetenskaplig teorigestaltning om tid och det tidlösa i tiden uppenbarar det lidande ögönblicker som frambär den tidlösa tidens väsen såsom det träder fram i vårdandets caritativa meninssammanhang. Detta innebär att patienten i skydd av det vårdande förnimmer tid i en flödande rörelse mot hälsa och helighet. Genom begreppsbestämming, filosofers tidsteorier samt litterära patientberättelser synliggörs vårdandets caritativa tidsbegrepp. Här beskrivs evidenta tankemönster för den läkande tidens gestaltning. Dessa kan appliceras i vårdandets värld genom att ge tid och ta ansvar för patienten.