År 1942 låg hundratusentals unga finländare ute vid en lång front som sträckte sig från Finska viken till Norra ishavet. Av deras brevväxling med dem därhemma framgår bl.a. att man länge satte sitt hopp till de tyska vapnens seger. Situationen i Finland skilde sig därvidlag från de flesta andra europeiska länder vilket berodde på erfarenheterna från vinterkriget. Man hoppades att de två onda krafterna bolsjevismen och nazismen skulle banka livet ur varandra och den västerländska demokratin slutligen segra — så som det till sist också gick vid 1900-talets slut.