Den finskspråkiga litteraturen har bäst nått ut i världen genom prosaister som nobelpristagaren F. E. Sillanpää, Mika Waltari, Väinö Linna och på senare tid Sofi Oksanen. Däremot har dess rika lyriska tradition haft svårare att nå över språkbarriären, inte minst för att det har saknats gångbara översättningar. Det gäller särskilt huvudfåran av traditionell lyrik som från Aleksis Kivi fram till mitten av 1900-talet är nästan osynlig på svenska. Därför är det en kulturhändelse att antologin Skapa den sol som inte finns nu öppnar den finska diktens rika skattkista. För den har författaren och litteraturprofessorn Torsten Pettersson valt och tolkat texter från 1866 till 1969. Genom att presentera 144 dikter av 18 finska poeter åstadkommer han en engagerande och njutbar bok som på ett varsamt sätt förmedlar poeternas livskänsla. Dikterna är tematiskt arrangerade: livsglädje och målinriktad strävan; oro och undran; kärlek och kärlekssorg; kulturellt meningsskapande; längtan efter ro; dödsmedvetenhet; evighetsaningar. Över decennierna för diktarna ett samtal om tillvarons viktigaste frågor med varandra och med läsaren. I boken ingår dikter av Saima Harmaja, Aaro Hellaakoski, Helvi Hämäläinen, Yrjö Jylhä, Uuno Kailas, Aleksis Kivi, V. A. Koskenniemi, Kaarlo Kramsu, Larin Kyösti, Eino Leino, Otto Manninen, P. Mustapää, L. Onerva, Kaarlo Sarkia, Juhani Siljo, Aale Tynni, Elina Vaara och Katri Vala.