Krigsutbrottet i slutet av juni 1941 innebar att en stor del av familjerna i Finland splittrades då männen inkallades och reste ut till fronten. Att brevväxla blev det huvudsakliga sättet för soldaterna att stå i personlig kontakt med de civila och därför blev brevskrivandet ett mycket utbrett fenomen under hela fortsättningskriget. I avhandlingen studeras de betydelser brevkontakten fick för frontsoldaterna och deras familjer som så länge tvingades leva åtskilda under krigets livshotande och anormala tid. Genom en analys av de pågående samtalen per brev granskas brevskrivarnas erfarenheter av kriget och krigsvardagen och hur dessa hanterades. Inom ramen för brevdialogerna tillgrep brevskrivarna olika strategier med målet att komma igenom kriget och att upprätthålla de nära relationerna avståndet och separationen till trots.