I denna avhandling analyseras Philipp Melanchthons rättfärdiggörelselära och särskilt dess favor- och donumaspekter i hans skrifter fram till 1535. Att Melanchthon betonade den forensiska rättfärdiggörelseläran är forskarna överens om, men detta är inte fallet med den effektiva aspekten i hans rättfärdiggörelselära. Därför fokuserar avhandlingen på begreppen favor och donum. I forskningsöversikten delas forskarna in i fyra olika grupper beroende på hur de uppfattar Melanchthons rättfärdiggörelselära. Melanchthons skrifter analyseras för att kunna besvara på frågan hur Melanchthon uppfattar sin rättfärdiggörelselära under tidsperioden 1521-1535.