I boken berättar författaren bland annat om det strävsamma livet på en bondgård i 1920-1940-talens Finland, då de gällde att göra det mesta för hand, övriga barndoms-och ungdomsminnen, skolgången, familjelivet och tiden som lärare. Då föreningen Harpolekarna är författarens skötebarn finns också dess 30-års historik med. Pensionärstidens berättelser är ett sammandrag av författarens dagboksanteckningar.