Helvetets och skärseldens mest ohyggliga fasor kunde utmålas med precision och inlevelse av birgittinbrodern Jöns Budde. Det skedde när han predikade för den olärda menigheten i Nådendals klosterkyrka för litet mer än femhundra år sedan. Om hans åhörare mottog de gruvliga infernointeriörerna med tillbörlig bävan vet vi inte. Naturligtvis kan de också ha avnjutit dem som god underhållning. Budde har kallats "predikanten som översättare". Han utgick från texter som han själv uttolkat, i Heliga Birgittas anda. Han är den svenska medeltidens flitigaste latinöversättare, utan tvivel också en av de skickligaste. Som översättare till svenska tillhör han pionjärerna och var på många sätt före sin tid. Han arbetade i princip som vi gör i dag: med respekt för källtexten, samtidigt med en tydlig vilja att nå fram med budskapet, på ett språk som går hem i förkunnelsen. Broder Jöns verkade på uppdrag av sitt kloster; i översättarrollen är han det svenska språkåmrådets första proffs. Och hans verksamhet var storskalig: Jöns Budde är Finlands äldste dokumenterat produktive skriftställare. Han är en tidig utdanare av den senmedeltida svenskan som ett europeiskt kulturspråk.